Den här krabaten är inte nådig! Har haft honom under helgen eftersom mamma och jag halvt delar. Snacka om att få flashbacks till Elvis valptid, men ändå se hans första år som en len sammetsdröm. Elvis förstod direkt när jag sa till honom, han gjorde sällan något hyss och han pep aldrig. Den här lilla Bamsen gör tvärtemot allt jag säger. Längtar till hans sovstunder, eller då han ska äta. Och jag lovar, detta är normalt att känna! Valpar är inte bara söta, de är pest emellanåt också! Men jag tänker givetvis inte ge upp, han får massa kärlek och omtanke ändå.. En vacker dag blir han stor nog att förstå också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar